Den oväntade kopplingen mellan hajar och cybersäkerhet
Det kan verka otroligt, men hajar har tagit sig in i cybersäkerhetens värld genom att utveckla en fascination för våra undervattensinternetkablar. Det visar sig att vi inte bara har att göra med cyberkriminella på land, utan också med deras beväpnade motsvarigheter under havsytan.
Följ med oss på en cyberresa där vi utforskar de förbryllande händelserna där ovanliga aktörer påverkar vår onlineanslutning. Detta är ingen vanlig internetkabel-sabotage, utan ett djuphavsfenomen orsakat av de fensimmade hacktivisterna vi kallar hajar.
Även om dessa mäktiga marina djur har en ovanlig tendens att tugga på undervattenskablar, utgör de faktiskt ett mindre hot än vi själva.
Den undervattensvärlden är enorm och full av liv, och hajar, som havets toppredatorer, fångar både vår uppmärksamhet och respekt. Tyvärr leder deras jakt på föda dem ibland till oväntade möten med fiberoptiska kablar som löper över havsbottnen.
Det första påtagliga beviset på hajars märkliga intresse för fiberoptiska kablar upptäcktes 1985, när hajtänder hittades inbäddade i en experimentell datakabel utanför Kanarieöarna. Senare samma år ledde hajbett till fel i fyra kabelsegment i Atlanten, vilket väckte frågor om orsaken till detta märkliga beteende.
Ett annat välkänt fall där hajar påverkade digital kommunikation inträffade utanför Afrikas kust, där en rad internetavbrott förbryllade nätverksingenjörer. Efter noggrann undersökning identifierades hajar som de osannolika bovarna, som hade skadat undervattenskablar och lämnat hela regionen utan internetåtkomst.
Det var först efter flera liknande överraskande incidenter som nätverksingenjörer började upptäcka det underliga sambandet mellan hajar, förlorad internetanslutning och därmed ökade cybersäkerhetsproblem. Ökningen av sådana händelser visade på sårbarheten i vår digitala infrastruktur, där även de mest oförutsägbara faktorer allvarligt kan äventyra cybersäkerhetssystem och öppna dörren för cyberattacker och dataintrång.
Varför är internetavbrott en cybersäkerhetsrisk?
En förlorad internetuppkoppling kastar inte bara en skugga över våra digitala liv, utan kan också skapa en mängd oväntade cybersäkerhetsrisker. När en hajattack sänker en region i digitalt mörker, öppnar denna plötsliga blackout en värld av möjligheter för cyberbrottslingar.
Företag och organisationer som är starkt beroende av internet för sin dagliga verksamhet löper den största risken. Utan en stabil anslutning kan viktiga säkerhetssystem sluta fungera, vilket gör dem sårbara för potentiella säkerhetsintrång. Precis som dessa opportunistiska rovdjur frodas cyberkriminella i kaoset och förvirringen som orsakas av sådana incidenter och utnyttjar försvagat försvar för att utföra attacker mot företag och individer.
Dessutom kan förlorad internetanslutning hindra kommunikationen och samordningen mellan säkerhetsteam, tredjepartsleverantörer av säkerhetstjänster och även brottsbekämpande myndigheter, vilket försenar deras svar på cyberhot. Utan internet kan individer vars känsliga data har äventyrats vid ett intrång dessutom inte informeras om det omedelbart, vilket gör dem mer mottagliga för bedrägerier och nätfiske.
Utöver allt detta kan förlusten av internetåtkomst skapa en miljö av osäkerhet och panik bland användarna. Om det inte går att kontrollera äktheten av webbplatser eller e-postmeddelanden, kan människor falla offer för skadliga planer och omedvetet dela känslig data med cyberbrottslingar. Bristen på en stabil internetuppkoppling kan också leda till spridning av felaktig information, vilket ytterligare kan vilseleda användarna.
Under 2014 ledde en viral video av en hajattack på Googles undervattenskabel till att Google svarade genom att linda in sina trans-Stillahavskablar med haj-skyddande stål (enligt The Guardian). Samtidigt uttryckte miljöaktivister sin oro över hur denna undervattensinfrastruktur kan utgöra ett hot mot det marina livet – det handlar ju trots allt inte bara om vår säkerhet.
Om du är nyfiken på hur vår behandling av miljön ger upphov till cyberattacker, bör du undersöka sambandet mellan klimatförändringar och cyberhot.
Varför har hajar ett intresse för fiberoptiska kablar?
Till skillnad från vissa hajfilmer (vi tänker på dig, Jaws 2) äter inte hajar kablarna eftersom de inte är en del av hajens diet. Då de är nyfikna djur, faller hajar ibland offer för sina egna jaktinstinkter när de konfronteras med fiberoptiska kablar. Deras känsliga sinnesorgan, såsom elektroreceptorer och sidolinjeorgan, kan förväxla de elektromagnetiska signalerna från dessa kablar med deras bytesdjur, vilket leder till att de försöker bita. Tyvärr för oss kan dessa oväntade möten leda till störningar i internetanslutningen.
Även med sina imponerande jaktfärdigheter kan dessa mäktiga marina djur falla offer för komplexiteten i modern teknik, vilket visar oss att den naturliga världen och den digitala världen ibland kolliderar på överraskande sätt.
Varför läggs internetkablar under havet?
Undervattenskommunikationskablar sträcker sig över havsbotten för att koppla samman världen och möjliggöra konsekvent global kommunikation. Denna anslutningsmetod ger större kontroll och är en säkrare väg för dataöverföring mellan kontinenter. Till skillnad från satellitbaserade alternativ, som är känsliga för fördröjningar och signalstörningar, erbjuder undervattenskablar överlägsna datahastigheter och lägre latens, vilket gör dem till det perfekta valet för uppgiften.
Även om idén att lägga internetkablar under havet kan verka udda vid första anblicken, är den ganska praktisk ur teknisk synvinkel. Djupt under havet är kablarna skyddade från markbundna hot såsom konflikter på land, byggolyckor och de flesta extrema väderhändelser. Dessutom gör havets stora storlek fri kabeldragning möjlig och minskar risken för skadlig mänsklig aktivitet. Begravda djupt under havsbottnen eller förstärkta med långvarigt skydd, tål dessa kablar yttre krafter och säkerställer stabil internetanslutning.
Men metoden med undervattenskommunikationskablar har också sina utmaningar, inklusive nära möten med marint liv – ja, mestadels hajar.
Bör vi vara oroliga för att hajsäkra internetinfrastrukturen?
Eftersom det kan vara svårt att ta sig igenom vattnen i hajangripna områden, uppstår frågan: gör vi tillräckligt för att hajsäkra internetinfrastrukturen? Med tanke på havets enormhet och populationen av dessa toppredatorer som lurar där, är detta en komplex uppgift. Ändå arbetar resursstarka forskare och tekniskt kunniga ingenjörer hårt med denna utmaning och undersöker tekniker för att skydda undervattenskablarna utan att skada det marina ekosystemet.
Efter att ha förstärkt sina undervattensledningar med en Kevlar-liknande beläggning för att motverka skadliga hajbett, har Google sett färre sådana incidenter sedan dess. Men även om kabelätande hajar ger en mer underhållande historia är de inte huvudorsaken till de flesta kabelfel.
Enligt International Cable Protection Committee (ICPC) kan de flesta kabelfel tillskrivas mänsklig aktivitet, oavsett om det orsakas av fartygsankare eller fisketrålare som oavsiktligt fångar undervattenskablar. Så förutom att vara den svagaste länken i cybersäkerhetskedjan, utgör vi också ett större hot mot kablar än naturkatastrofer (som jordbävningar, vattenläckor, undervattensskred och starka tidvattenströmmar) och hajar tillsammans.
I slutändan, även om vi bör oroa oss för att stärka internetinfrastrukturen, är hajskydd bara en liten del av problemet. Vi spelar en större roll i detta än de stora fiskarna med ett dåligt rykte, och vår strävan efter harmoni mellan konstgjorda nätverk och naturen är ännu ett av våra ansvar.
Vi kommer att behöva större kablar
I det enorma havet av cybersäkerhet kan till och med en liten haj göra ett stort plask. Att skydda våra internetkablar från dessa undervattensunderverk kräver att vi tänker utanför boxen och att vi använder riktigt stora kablar. Men frukta inte, även om hajar kan bita, har vi lösningar för att hålla dem borta.