Normalt tilldelar Windows din huvudsakliga systemenhet bokstaven C: och använder sedan andra bokstäver för övriga lagringsenheter. Det här är ett ganska ovanligt tillvägagångssätt – macOS och Linux använder inte alls bokstäver på det här sättet. Windows har faktiskt förmågan att nå enheter utan bokstäver, så varför fortsätter de att använda dem?
Drivbokstävernas Ursprung
Som så mycket annat i Windows – som till exempel användningen av omvänt snedstreck istället för vanligt – härstammar användningen av drivbokstäver från MS-DOS-tiden, eller till och med ännu tidigare. Just därför använder Windows systemenhet bokstaven C: – A: och B: var nämligen reserverade för diskettenheter.
Enhetsbeteckningar ärvdes av MS-DOS från CP/M, ett äldre operativsystem. De gav ett sätt att komma åt både logiska och fysiska lagringsenheter som innehöll filer. Om du ville öppna en fil som hette README.TXT på den andra diskettenheten, behövde du bara skriva B:README.TXT.
Behovet av drivbokstäver var tydligt i kommandotolken. Utan dem, hur skulle man snabbt specificera sökvägar till filer på olika enheter? Det var det systemet som MS-DOS ärvde, och Microsoft har behållit det sedan dess.
Även om drivbokstäver kan tyckas mindre betydelsefulla nu när vi använder grafiska gränssnitt och bara kan klicka på ikoner, så har de fortfarande en roll. Även om du endast kommer åt dina filer via grafiska verktyg, måste programmen i bakgrunden referera till dessa filer genom filsökvägar – och de använder drivbokstäver för detta.
Alternativet i Unix: Monteringspunkter
Drivbokstäver är dock inte den enda lösningen. Apple macOS, Linux och andra Unix-baserade operativsystem använder en annan metod för att komma åt olika partitioner och lagringsenheter.
Istället för att nås via en bokstav, kan en enhet göras tillgänglig via en katalogväg i filsystemet. Till exempel, i Linux, monterades externa lagringsenheter traditionellt i /mnt. Så istället för att nå en DVD-enhet via D:, skulle du nå den via /mnt/dvd.
Detta leder tillbaka till filsystemets ”rot”. Linux och macOS använder inte drivbokstäver, så den grundläggande delen av filsystemet är inte en bokstav. Istället har de en rotkatalog som är /. Systemenheten ”monteras” (görs tillgänglig) vid / istället för C:. Andra enheter kan monteras i valfria mappar – om du vill att din hemkatalog ska sparas på en annan enhet, kan du montera den vid /home. Innehållet på enheten blir då tillgängligt via /home.
Du kan Nå Enheter i Windows Utan Bokstäver
Så varför kan du inte montera enheter på det här sättet i Windows, så att de blir tillgängliga via valfria sökvägar istället för bokstäver? Varför kan du inte exempelvis nå din USB-enhet via C:\USB?
Jo, det kan du! Modernare versioner av Windows tillåter nu att du monterar lagringsenheter på en mappväg. Det här alternativet finns i verktyget Diskhantering. Högerklicka på en partition på en enhet, välj ”Ändra enhetsbeteckningar och sökvägar” och klicka sedan på ”Lägg till”. Du kan använda alternativet ”Montera i följande tomma NTFS-mapp” för att göra en lagringsenhet tillgänglig via en mappväg, precis som i Unix-liknande operativsystem.
För att kunna göra det måste du dock montera enheten på en mappväg på en NTFS-volym, och den NTFS-volymen måste monteras på en drivbokstav.
Så även om du skulle få slut på drivbokstäver från A: till Z:, kan du fortfarande montera ytterligare lagringsenheter och nå dem i Windows. Du är alltså inte begränsad till endast 26 enheter i moderna versioner av Windows.
Du kan också ändra vilka enheter som använder vilka bokstäver via Diskhantering, även om du inte kan ändra din C:-enhet till en annan bokstav. Att ändra exempelvis D: till E: kan också leda till problem. Om du har en genväg som pekar på enhet D: och filerna plötsligt ligger på E:, kommer genvägen att sluta fungera.
Varför Använder Windows Fortfarande Bokstäver?
Om drivbokstäver (som C:) är en ålderdomlig kvarleva och Windows kan fungera utan dem, varför använder det dem fortfarande?
Anledningen är enkel och förklarar många designval i Windows – bakåtkompatibilitet. Tidiga versioner av Windows behövde vara kompatibla med programvara för MS-DOS, och moderna versioner av Windows måste vara kompatibla med äldre Windows-program. Drivbokstäverna fortsätter helt enkelt att föras vidare.
Dessutom räcker det med en enda misslyckad implementering av enbart drivbokstäver! Tekniskt sett är det möjligt att installera Windows så att C: inte är din systemenhet. Du kan installera det på enhet G: och ha mapparna G:\Windows, G:\Användare och G:\Program Files. C: behöver alltså inte vara din huvudsakliga enhet, och det stöds officiellt av Windows. Men många Windows-program förutsätter att du använder C:-enheten, och du kommer att stöta på problem om du inte gör det. Och om Windows-program inte kan föreställa sig att du inte använder C: som din systemenhetsbeteckning, föreställ dig hur mycket de skulle haverera om du inte hade några drivbokstäver alls.
Du kanske undrar varför Windows fortfarande visar drivbokstäver. När allt kommer omkring, skulle Utforskaren kunna dölja dem och bara visa orden ”Systemenhet” eller ”USB-minne”, men Utforskaren visar redan beskrivningar på ett enkelt sätt. Ibland kanske du faktiskt vill veta enhetsbeteckningen. Många applikationer visar sökvägar som D:\Mapp\Fil.doc.
Visst, Microsoft skulle kunna investera i kompatibilitetslösningar som omdirigerar alla förfrågningar om C: till en annan väg. Men istället för att helt ta bort drivbokstäver och lägga ner massor av tid på att åtgärda de fel som skulle uppstå, så väljer Microsoft att fortsätta använda drivbokstäver.