Den kommande 5G-tekniken, som är nästa steg inom mobil kommunikation, har skapat en del oro gällande potentiella hälsoeffekter. Frågan är: hur allvarligt bör man ta dessa farhågor?
Det florerar påståenden, speciellt på sociala medier och alternativa hälsoforum, om att 5G-nätverket innebär en farlig ökning av strålningen. Enligt dessa teorier sänder 5G ut högfrekvent strålning som kan skada DNA, orsaka oxidativ stress, störa cellernas metabolism och på så sätt bidra till olika sjukdomar. En del hänvisar till forskningsstudier och Världshälsoorganisationens uttalanden som bevis.
Men vad säger vetenskapen egentligen?
Vad innebär 5G?
5G har varit ett samtalsämne i några år, men nu börjar operatörer rulla ut det nya trådlösa systemet. Trots att det kommer att ta tid innan den får bred täckning, har den redan börjat implementeras i vissa städer.
Under Coronavirus-pandemin spreds konspirationsteorier om att 5G var orsaken till problemen, vilket saknar vetenskapligt stöd. 5G är alltså inte orsaken till Coronaviruset.
Trots detta är mobiltelefontillverkare och tjänsteleverantörer ivriga att introducera 5G-kompatibla enheter. Bland dessa finns exempelvis Samsungs nya Galaxy S10 och Galaxy Fold, tillsammans med modeller från LG, Huawei, Motorola och ZTE.
LG V50 ThinQ 5G var en av de tidiga 5G-telefonerna på marknaden.
5G-nätverket erbjuder en kraftig prestandaförbättring jämfört med 4G, som introducerades 2009. Medan 4G har en maximal hastighet på cirka 10 Mbps, kan 5G nå hastigheter mellan 10 och 20 Gbps. Dessutom minskar nätverksfördröjningen från 30 ms till cirka 1 ms, vilket är bra för streaming av videospel, onlinevideo och framför allt Internet of Things, där 5G kan koppla samman sensorer och enheter med extremt låg latens.
Återkommande oro kring strålning
Oro för strålning är inte nytt. 5G-debatten är bara den senaste i en lång rad av farhågor kring elektromagnetisk strålning, från Wi-Fi till smarta elmätare.
Elektromagnetisk överkänslighet, där vissa individer upplever besvär i närvaro av strålning från mobiltelefoner och Wi-Fi, är ett exempel. Trots att sådana känsligheter har hävdats i över 30 år, visar vetenskapliga studier att personer som upplever denna överkänslighet inte kan känna av när ett elektromagnetiskt fält är närvarande. Världshälsoorganisationen föreslår nu psykologisk utredning för drabbade personer.
På samma sätt har forskning genom åren inte kunnat påvisa någon koppling mellan mobiltelefonanvändning och cancer, till exempel hjärntumörer. Trots detta har kommuner som San Francisco infört lagar som kräver att butiker informerar om strålningsnivåer från mobiltelefoner.
Hur farlig är egentligen radiofrekvent strålning?
Den underliggande oron kring mobiltelefonnätverk handlar om radiofrekvent strålning (RFR). RFR utgörs av vågor i det elektromagnetiska spektrumet, från mikrovågor till röntgenstrålar, radiovågor och ljus. Strålningen är inte farlig i sig, utan det är under vilka förhållanden den kan vara det som är intressant.
Forskare menar att det viktigaste är om strålningen klassas som joniserande eller icke-joniserande. Joniserande strålning är stark nog att bryta kemiska bindningar, medan icke-joniserande strålning är för svag. Exempel på icke-joniserande strålning är ultraviolett ljus, synligt ljus, infrarött ljus, radiovågor, kraftledningar, FM-radio och Wi-Fi. Mikrovågor är ett undantag eftersom de är icke-joniserande, men kan skada vävnad om de är inställda på att resonera med vattenmolekyler. Strålning över UV-nivån, som röntgenstrålning, klassas som joniserande.
Dr. Steve Novella, neurologiprofessor vid Yale, förklarar att människor oftast oroar sig för strålning på grund av associationen till kärnvapen, som utgör joniserande strålning. Joniserande strålning kan skada celler och DNA, men icke-joniserande strålning orsakar inte sådan skada. Därför anser Novella att oron för mobiltelefoners RFR är överdriven. Han menar att det inte finns någon känd mekanism för att icke-joniserande strålning skulle ha någon biologisk effekt.
För att citera författaren C. Stuart Hardwick: ”Strålning är inte en magisk dödsfågel.”
Fortsatt forskning
Att det inte finns en känd mekanism för biologiska effekter av icke-joniserande strålning betyder inte att det är helt ofarligt. Forskare fortsätter att undersöka saken. Till exempel har en studie från National Toxicology Program (NTP) visat att hög exponering för 3G RFR orsakade cancerösa hjärttumörer, hjärntumörer och tumörer i binjurarna hos manliga råttor.
Denna studie visar hur svårt det är att forska kring detta ämne. Det lilla antalet upptäckta tumörer kan vara slumpmässigt (eftersom de bara upptäcktes hos manliga råttor). Dessutom exponerades testråttorna för en nivå och varaktighet av RFR som ingen människa någonsin skulle utsättas för. Det är också anmärkningsvärt att de bestrålade testråttorna levde längre än kontrollråttorna. Forskare menar att studien inte ger någon ny väsentlig information.
5G:s potentiella risker
Det finns en del farhågor kring den nya 5G-tekniken.
En vanlig invändning är att 5G kräver ett stort antal sändare på grund av deras låga effekt. Environmental Health Trust menar att 5G kommer kräva hundratusentals nya trådlösa antenner i stadsområden och att det kommer placeras en sändare var tionde till vartannat hem.
Dr. Novella menar att frågan om ökad dos är rimlig, men varnar för att inte direkt dra slutsatsen att det finns en risk. Han poängterar att det fortfarande handlar om en effekt och frekvens som är lägre än solljus. Solen ger oss en mycket större dos av elektromagnetisk strålning än 5G-torn.
Vissa påstår att den högre frekvensen hos 5G i sig utgör en risk. RadiationHealthRisks.com menar att medan 1G till 4G använder frekvenser mellan 1 och 5 gigahertz, så använder 5G frekvenser mellan 24 och 90 gigahertz, vilket gör den farligare för levande organismer.
Men påståendet att högre frekvens är farligare är bara ett påstående. Det saknas vetenskapligt stöd. 5G-strålningen är icke-joniserande.
FCC (Federal Communications Commission), som ansvarar för att licensiera radiospektrumet, säger att signalerna från kommersiella trådlösa sändare är långt under gränsvärdena för RF-exponering. FCC hänvisar till FDA för faktiska hälsoriskbedömningar, som menar att det inte finns något vetenskapligt stöd för att mobiltelefoner ger några hälsoproblem.
Världshälsoorganisationen klassificerade 2011 RF-strålning som ett grupp 2B-medel, ”möjligen cancerframkallande för människor”. Detta betyder inte nödvändigtvis att det är farligt. Novella menar att det klassas i samma grupp som saker som koffein, vilket gör det till en svag standard. Enligt Novella innebär denna klassning i princip ”att allting kan orsaka cancer.”
En del av problemet med WHO:s uttalanden är att de fokuserar på fara, snarare än risk. Fara är den potentiella förmågan att orsaka skada, medan risk är sannolikheten att faktiskt skada uppstår. Det är som skillnaden mellan precision och noggrannhet. Att något är precist betyder inte att det är noggrant. Att något är farligt innebär inte nödvändigtvis att det är riskabelt. En laddad pistol är farlig, men om den är inlåst i ett kassaskåp är risken försumbar. WHO:s klassificering av kaffe eller saltgurka som potentiellt cancerframkallande handlar om fara, inte risk.
Forskare kommer fortsätta testa nya nätverk för att se till att den teknik vi använder varje dag förblir säker. Nyligen kritiserade senator Richard Blumenthal FCC och FDA för otillräcklig forskning gällande 5G. Som NTP-studien visar är forskningen kring strålningsrisker svår och ofta ofullständig, vilket innebär att det kan ta tid att göra framsteg.
Men i nuläget tyder all information på att det inte finns någon anledning till oro gällande 5G-nätverken. Det finns många andra tekniker som vi använder varje dag med en betydligt högre mätbar risk. Som Novella säger: “Med 5G är risken låg – men inte noll – och den faktiska risken verkar vara noll. Det finns inget i verkligheten som tyder på att 5G är farligt.”