Dagens hackare och cyberkriminella blir allt mer avancerade, vilket innebär att organisationer måste vara proaktiva i att skydda sig mot skadliga angrepp och säkerställa högsta möjliga säkerhet.
Cyberkriminellas primära mål är att stjäla data, såsom känslig kund- och företagsinformation, för illvilliga syften. Hackare använder olika typer av attacker, som skadlig programvara, nätfiske och DDoS-attacker, för att infiltrera företagsnätverk och äventyra deras data.
Detta görs genom attackvektorer som kan innefatta stulna inloggningsuppgifter, virus, utpressningsprogram och mycket annat.
Dessa cyberattacker kan kosta organisationer hundratals miljoner. Till exempel visar en kostnadsrapport från 2022 att den genomsnittliga globala kostnaden för dataintrång är ungefär 4,35 miljoner dollar. Det understryker hur viktigt det är för organisationer att planera och minimera risken för dessa attackvektorer.
I den här artikeln kommer vi att gå igenom vad attackvektorer faktiskt är, ge exempel och beskriva olika typer av attackvektorer. Vi kommer även att förklara hur de skiljer sig från en attackyta och vilka åtgärder du kan vidta för att minimera riskerna och effekterna av attackvektorer för att skydda din organisations nätverk.
Vad är en attackvektor inom cybersäkerhet?
Attackvektorer, ibland även kallade hotvektorer, är de metoder eller vägar som cyberangripare använder för att olagligen komma åt och infiltrera ett nätverk, en applikation eller ett användarkonto i syfte att utnyttja sårbarheter.
Enkelt uttryckt kan man säga att en attackvektor är den väg som cyberkriminella tar för att nå ett mål (till exempel en organisations nätverk) och genomföra en cyberattack.
Dessa vägar och metoder kan inkludera allt från svaga inloggningsuppgifter hos anställda till skadlig programvara eller interna hot.
Flera aktörer kan utnyttja dessa attackvektorer, inklusive illasinnade hackare, konkurrenter, cyberspionagegrupper eller till och med frustrerade eller missnöjda tidigare anställda.
Oavsett vem eller vilka som utför attacken, används attackvektorerna för att stjäla företagets konfidentiella information, utpressa anställda eller orsaka störningar i verksamheten.
Därför är det mycket viktigt att minska antalet och effekten av attackvektorer på företagets nätverk. Detta kan göras genom att minska attackytan.
Attackvektorer och attackytor förväxlas ofta, men det är viktigt att förstå skillnaden. Låt oss titta närmare på hur de skiljer sig åt.
Attackvektor mot attackyta
Även om termerna ofta används synonymt, är det viktigt att förstå att de inte betyder samma sak.
En attackvektor är det verktyg eller den ingångspunkt som hackare använder för att nå målet eller företagets nätverk. En attackyta är det område i ett system eller en organisations nätverk som har attackerats eller är sårbart för hackning.
Den innefattar alla åtkomstpunkter, säkerhetsrisker och ingångspunkter som exponerar ditt nätverk och som en obehörig enhet kan utnyttja för att komma in i nätverket eller systemet.
Anställda och deras enheter utgör en del av organisationens attackyta eftersom hackare kan kompromettera deras referenser och utnyttja sårbarheter, till exempel icke uppdaterad programvara. En attackyta består därför av alla kända och okända sårbarheter i system, nätverk och maskinvarukomponenter.
Ju mindre attackyta organisationens nätverk har, desto lättare blir det att skydda nätverket.
Det första och viktigaste steget mot att säkerställa cybersäkerheten för din organisation bör därför vara att minimera nätverkets attackyta med hjälp av avancerade säkerhetslösningar, som Zero Trust Security och Multi-Factor Authentication.
Hur fungerar attackvektorer?
Attackvektorer fungerar genom att utnyttja svagheter och sårbarheter i ett systems försvar.
Hackare och cyberkriminella har i allmänhet god kunskap om de vanliga attackvektorerna som finns i ett nätverk. För att kunna rikta in sig på någon av dessa sårbarheter letar hackare först efter säkerhetshål med hjälp av dessa attackvektorer för att kompromettera och infiltrera systemen.
Hackare kan hitta dessa sårbarheter i ett operativsystem eller ett datorprogram. Ett säkerhetshål kan uppstå av flera anledningar, till exempel felaktig eller felkonfigurerad säkerhet eller ett programmeringsfel. Ett säkerhetsintrång kan också ske på grund av stulna personaluppgifter.
Hackare söker ständigt efter kryphål i företagsnätverk och efter ingångspunkter till system, nätverk och applikationer. I vissa fall kan hackare även rikta in sig på interna anställda eller sårbara användare som medvetet eller omedvetet delar sina kontouppgifter eller IT-relaterad information, vilket möjliggör obehörig nätverksåtkomst.
Attackvektorer kan delas in i två huvudtyper:
#1. Passiva attackvektorer
Dessa attackvektorer är försök från hackare att få tillgång till systemet eller övervaka det i syfte att identifiera öppna portar och sårbarheter. Syftet är att samla information om målet. Dessa attacker syftar till att komma åt informationen utan att påverka systemet eller ändra dess data och resurser. Det gör dem svåra att upptäcka och identifiera.
Istället för att skada organisationens nätverk eller system, hotar dessa attacker organisationens data och konfidentialitet. Exempel på passiva attacker är nätfiske, typosquatting och social ingenjörskonst.
#2. Aktiva attackvektorer
Aktiva attackvektorer används i syfte att förändra en organisations system och störa dess normala drift.
Angriparna riktar in sig på och utnyttjar systemets sårbarheter, till exempel skadlig programvara, utpressningsprogram, DDoS-attacker, man-in-the-middle-attacker eller genom att rikta in sig på svaga lösenord och användaruppgifter.
Även om dessa är de övergripande typerna av attackvektorer, ser man ofta likheter i hur de flesta attackvektorerna fungerar:
- Angriparen identifierar ett potentiellt mål.
- Angriparen samlar information om målet genom nätfiske, social ingenjörskonst, skadlig programvara, automatisk sårbarhetsskanning och OPSEC.
- Angriparen försöker identifiera potentiella attackvektorer med hjälp av informationen för att skapa verktyg för att utnyttja dem.
- Med hjälp av dessa verktyg får angriparen obehörig och icke autentiserad åtkomst till systemet eller nätverket i syfte att installera skadlig kod eller stjäla känslig information.
- Angriparen övervakar nätverket, stjäl konfidentiell data och information eller använder datorresurser.
Vi kan få en bättre förståelse för attackvektorer och hur de fungerar genom att titta på olika typer av attackvektorer.
Vilka typer av attackvektorer finns det?
Nätverksbaserade attackvektorer
Nätverksbaserade attacker kontrolleras och inleds från en annan skadlig enhet än den som attacken riktar sig mot. Exempel på sådana attacker är DDoS-attacker, lösenordsbaserade attacker som utnyttjar svaga inloggningsuppgifter, DNS-spoofing, sessionskapning och man-in-the-middle-attacker.
#1. Denial of Distributed Services (DDoS)-attacker
DDoS-attacker är cyberattacker där en angripare överbelastar ett nätverk eller en server med internettrafik med hjälp av massor av bottar. Syftet är att störa tjänsten och göra den otillgänglig. Det gör det svårt för användare och kunder att komma åt ett företags tjänster. Det kan även leda till att webbplatser kraschar och går ner.
Så här undviker du dem: Ett bra sätt att mildra DDoS-attacker är att minska organisationens attackyta. Det kan du göra genom att begränsa direktåtkomst till system och applikationer och istället styra åtkomsten genom IAM-system (Identity and Access Management). Andra sätt att förhindra DDoS-attacker är att använda brandväggar för att filtrera och undvika skadlig trafik, samt säkerhetsverktyg som trafikdifferentiering och regelbunden riskbedömning.
#2. Svaga inloggningsuppgifter
Återanvändning av lösenord eller svaga lösenord och inloggningsuppgifter är en inkörsport för hackare och angripare att komma åt och infiltrera ett nätverk.
Så här undviker du dem: Organisationer måste utbilda sina anställda om vikten av säkra lösenord och inloggningsuppgifter, investera i enkel inloggning eller en lösenordshanterare samt övervaka lösenordshygienen i hela företagsnätverket i syfte att upptäcka högrisk användare och deras enheter.
#3. DNS-spoofing
DNS-spoofing, eller DNS-förgiftning, är en cyberattack där angriparen manipulerar domännamnssystemet (DNS) för att peka domännamnet till en felaktig IP-adress. Det leder till att användare omdirigeras till skadliga servrar eller webbplatser när de försöker komma åt en webbplats.
Så här undviker du dem: Du måste konfigurera DNS Security Extensions (DNSSE) för att skydda din serverregistrator från extern manipulering. Du kan också förhindra DNS-spoofing genom att använda programvara för automatiserad patchhantering så att DNS-servrarna uppdateras regelbundet samt genom att göra en noggrann filtrering av DNS-trafiken.
#4. Man-in-the-middle-attacker
Denna typ av attack utnyttjar offentliga Wi-Fi-nätverk i syfte att avlyssna trafik, snappa upp eller manipulera kommunikation mellan enheter.
Så här undviker du dem: Du kan förhindra MITM-attacker genom att använda ett säkerhetssystem för slutpunkter, använda ett multifaktorautentiseringssystem och använda robusta nätverkssäkerhetslösningar som Zero Trust Security som skyddar företagsnätverket mot skadliga aktörer.
Webbaserade attackvektorer
Webbaserade attacker inkluderar cross-site scripting (XSS) och SQL-injektionsattacker. De riktar sig mot användare som använder webbsystem och tjänster som hotvektor.
#1. SQL-injektionsattacker
SQL-injektioner använder skadliga SQL-frågor för att exponera konfidentiell och känslig data och information på en server. Genom en lyckad SQL-injektionsattack kan hackare förändra data, förfalska identiteter eller förstöra data och göra den otillgänglig.
Så här undviker du dem: Du kan förhindra SQL-injektioner genom att använda autentisering från tredje part, lösenordshashning, webbapplikationsbrandvägg, genom att använda uppdaterad programvara och regelbundet uppdatera program samt genom att kontinuerligt övervaka SQL-satser och databaser.
#2. Cross-Site Scripting (XSS)
XSS-attacker innebär att angriparen injicerar skadlig kod på en betrodd webbplats. Attacken påverkar webbplatsens besökare men inte själva webbplatsen. Det gör att hackare kan komma åt webbläsarens lagrade register genom att exekvera oönskad kod och avslöja oönskad information.
Så här undviker du dem: Det bästa sättet att förhindra XSS-attacker är genom att koda och sanera användarinmatningen, hålla programvaran uppdaterad, skanna efter sårbarheter och implementera en säkerhetspolicy för innehåll.
Fysiska attackvektorer
Fysiska attacker är cybersäkerhetsattacker som påverkar webbplatsens verksamhet och den fysiska miljön eller skadar egendom. Exempel på fysiska attackvektorer är nolldagsattacker eller icke uppdaterade applikationer eller program, svag kryptering, felkonfigurationer, datainjektioner, brute force-attacker m.m.
#1. Nolldagsattacker (icke uppdaterade applikationer)
Nolldagsattacker riktar in sig på sårbarheter i cybersäkerheten som inte har blivit offentligt kända eller inte är åtgärdade.
Så här undviker du dem: Du kan förhindra nolldagsattacker med hjälp av plattformar för hotinformation, motorer för hotförebyggande, DNA-malanalys, hotemulering, hotextrahering och granskning på CPU-nivå.
#2. Svag kryptering
Datakryptering skyddar digital datas konfidentialitet och döljer meddelandets verkliga betydelse. Vanliga metoder för datakryptering är bland annat DNSSEC- och SSL-certifikat. Om krypteringen saknas eller är svag exponeras data för obehöriga och illvilliga aktörer.
Så här undviker du dem: Du kan skydda dig mot svag kryptering genom att använda starka krypteringsmetoder, som Rivest-Shamir-Adleman (RSA) och Advanced Encryption Standard (AES), och säkerställa att alla protokoll är säkra.
#3. Felkonfiguration
Ett fel i systemkonfigurationen, eller om programmets eller installationens serverkonfiguration inte är avaktiverad, kan leda till dataintrång. Om man använder standardanvändarnamn och lösenord gör det också lättare för hackare att komma åt och utnyttja systemet och identifiera dolda brister.
Så här undviker du dem: Det är viktigt att automatisera konfigurationshanteringen för att förhindra avvikelser i konfigurationen, övervaka applikationens inställningar och jämföra dem med bästa praxis, samt upptäcka hot för felkonfigurerade enheter.
#4. Brute force-attacker
Brute force-attacker är trial-and-error-baserade cyberattacker där angripare försöker få åtkomst till en organisations nätverk på olika sätt. Det kan ske genom att rikta in sig på svag kryptering, skicka infekterade e-postmeddelanden med skadlig programvara eller genom att skicka nätfiske-e-postmeddelanden tills en attack fungerar.
Så här undviker du dem: Du måste använda starka lösenord, använda MFA-lösningar, begränsa inloggningsförsök, använda en webbapplikationsbrandvägg, använda CAPTCHA och övervaka IP-adresser för att förhindra brute force-attacker.
Skadlig programvara
Skadlig programvara är utformad för att störa system, göra datorer långsammare, orsaka fel eller sprida virus i systemen. Exempel på sådana attacker är spionprogram, utpressningsprogram, virus och trojaner.
Så här undviker du dem: Säkerhet mot skadlig programvara kräver att företag använder teknik som brandväggar, sandlådor samt program mot skadlig programvara och antivirusprogram.
Nätfiskeattacker
Nätfiske är en vanlig attackvektor som ökade med 61 % under 2022.
Källa: cipsec.eu
Nätfiske bygger på social ingenjörskonst för att manipulera användare så att de klickar på skadliga webbadresser, laddar ner skadliga filer eller avslöjar känslig information. Det görs i syfte att stjäla ekonomiska detaljer, få inloggningsuppgifter eller starta utpressningsattacker.
Så här undviker du dem: Ett antal åtgärder kan skydda ditt företag mot nätfiskeattacker. Det kan ske genom att distribuera MFA, använda skräppostfilter, regelbundet uppdatera program samt blockera skadliga webbplatser.
Interna hot
Skadliga insiders, som missnöjda anställda, är bland de största säkerhetshoten. De försöker få tillgång till företagets känsliga data för att missbruka den eller ge obehörig åtkomst till externa parter.
Så här undviker du dem: Att övervaka anställdas nätverksåtkomst efter ovanliga aktiviteter eller försök att komma åt filer som de normalt inte använder är ett tecken på onormal användaraktivitet och kan hjälpa dig att förhindra interna hot.
Hur skyddar du din organisation mot attackvektorer?
Angripare kan infiltrera företagets nätverk och kompromettera dess data på många sätt. Därför måste organisationer implementera den senaste säkerhetstekniken och robusta policyer för att säkerställa nätverkssäkerhet mot skadliga attacker.
Här är några sätt som organisationer kan skydda sitt nätverk mot attackvektorer:
- Använd starka lösenord och implementera starka autentiseringslösningar, som MFA, för att lägga till ett extra lager säkerhet.
- Genomför regelbundna revisioner och IT-sårbarhetstester för att upptäcka kryphål och uppdatera säkerhetspolicyer.
- Installera verktyg för säkerhetsövervakning och rapportering som varnar dig om obehörig åtkomst.
- Utför penetrationstester för att identifiera och testa säkerhetsbrister.
- Installera program- och maskinvaruuppdateringar omedelbart och använd en automatiserad lösning.
- Använd krypteringsteknik, som AES, för att möjliggöra datakryptering på bärbara enheter och minska risken för dataintrång.
- Ge omfattande IT-säkerhetsutbildning till alla anställda, gör dem medvetna om bästa säkerhetspraxis.
- Använd robusta åtkomstkontrollprotokoll och segmentera ditt nätverk. Det gör det svårare för hackare att komma in i kärnan i ditt företagsnätverk.
Slutord
Angripare utnyttjar attackvektorer, som anställdas inloggningsuppgifter och dålig kryptering, för att kompromettera ett företags nätverk och bryta mot dess data. Därför är det mycket viktigt att minska effekten av dessa vektorer för att förhindra cybersäkerhetsrisker.
Den mänskliga faktorn (som inkluderar misstag, missbruk och sociala attacker) spelar en stor roll när det gäller stulna inloggningsuppgifter och nätfiskeattacker. Det är en vanlig hotvektor – grundorsaken till cirka 82 % av dataintrången under 2022.
Den här artikeln hjälper dig att förstå attackvektorer och hur du kan minska deras inverkan. Använd informationen i artikeln för att implementera den bästa säkerhetspraxis i syfte att säkerställa företagets framtid och förhindra ekonomiska förluster.
Ta också en titt på de främsta nätverkssårbarheterna att se upp för.