RAW-formatet för bilder lagrar en betydligt större mängd data jämfört med JPEG-formatet. Om du använder en digital systemkamera (DSLR) eller en spegellös kamera, är det oftast rekommenderat att fotografera i RAW. Detta för att dra full nytta av kamerans potential. Det är till och med möjligt att spela in RAW-video med en iPhone. Trots detta finns det tillfällen då RAW-formatet inte är nödvändigt, eller till och med olämpligt.
När snabbhet och enkelhet prioriteras framför bildkvalitet
Det händer ibland att jag hamnar i situationer där jag blir ombedd att fotografera vid sociala tillställningar som julfester eller familjeevenemang. Dessa tillfällen handlar inte om att ta konstnärliga porträtt, utan snarare om att fånga ögonblicksbilder av människor, ofta i ett festligt tillstånd. Anledningen till att jag får dessa förfrågningar är för att folk känner till min utrustning och anser mig som en fotograf. Om du någon gång blir känd för ditt fotograferande kommer du förmodligen hamna i liknande situationer.
I dessa sammanhang fokuserar jag på att göra kamerainställningarna så enkla som möjligt. Jag ställer in bländarprioritet, använder eventuellt blixt och fotograferar sedan lite avslappnat. Det är ett av få tillfällen jag medvetet använder JPEG-formatet. Det möjliggör att jag enkelt kan överföra alla bilder till en Dropbox-mapp (eller liknande) i slutet av kvällen utan att behöva granska dem. Sedan kan jag skicka materialet vidare till arrangören. På så sätt får de alla bilder utan att jag behöver lägga ner timmar på redigering i program som Lightroom.
Vid fotografering av bildserier
När man tar en serie bilder lagras de initialt i en buffert innan de sparas på minneskortet. Buffertens storlek är en av de begränsande faktorerna för hur lång en bildserie kan vara. Eftersom JPEG-filer är betydligt mindre än RAW-filer, kan de flesta kameror lagra fler bilder i JPEG-format i bufferten. Detta resulterar i möjligheten att ta längre bildserier.
Till exempel kan min Canon 5DIII ta sex bilder per sekund, oavsett om det är i RAW eller JPEG-format. Bufferten kan hantera 18 bilder i RAW, vilket ger mig en tre sekunders serie i full fart innan hastigheten minskar. Men i JPEG-format kan bufferten hantera 64 bilder, vilket ger en serie på hela tio sekunder.
När jag fotograferar sportevenemang eller andra situationer som kräver snabba bildserier byter jag till JPEG-formatet. Ibland är det viktigare att fånga ögonblicket än att ta en bild av högsta kvalitet där ögonblicket redan är förbi.
Vid skapande av Time-lapse-filmer
Time-lapse-filmer, alltså snabbspolade videor som komprimerar långa tidsperioder till en kortare film, kräver ett stort antal bilder. Den vanligaste hastigheten är 24 bilder per sekund (fps). Det innebär att du för varje sekund av filmen behöver 24 bilder. En time-lapse på två och en halv minut resulterar alltså i 3 600 bilder.
En del fotografer föredrar att spela in sina time-lapse i RAW-format, men det leder till en stor arbetsbörda och kräver en kraftfull dator för bearbetningen. De flesta bärbara datorer har inte tillräcklig kapacitet för att hantera den mängden data. (Med 25 MB per RAW-fil kan en kort time-lapse resultera i över 80 GB data).
För nybörjare är det enklast att justera exponeringen och fotografera i JPEG-format. Din dator kommer att tacka dig.
Förr var lagringsutrymme en annan anledning till att undvika RAW, men det är inte längre ett problem. SD-kort av god kvalitet kostar numera inte så mycket. Utöver de situationer som nämns ovan är det generellt rekommenderat att fotografera i RAW-format som standard.