Smarta hem liknar vanliga bostäder, men de erbjuder utökade styrmöjligheter för belysning, eluttag, temperatur och andra funktioner. Denna ökade kontroll medför dock en komplexitet. Att förstå hur dessa system fungerar är avgörande för att skapa ett effektivt och välfungerande smart hem.
Vi har tidigare diskuterat grunderna i smarta hem och även gett rekommendationer kring centrala enheter, röstassistenter som Alexa och Google Assistant, samt hur man etablerar ett smart hem med en begränsad budget. Oavsett om du installerar ditt första smarta hem eller uppgraderar ett befintligt, är det viktigt att ha insikt i hur systemet fungerar för att kunna göra väl underbyggda val om vilka komponenter som ska läggas till. Smart hemautomation bygger på radiofrekvenser och centrala styrenheter.
Dina smarta enheter använder radiosignaler
De enheter som utgör ditt smarta hem har en gemensam nämnare: de kommunicerar via radio. Oavsett om det handlar om Wi-Fi, Zigbee, Z-wave, Bluetooth, eller annan teknik, är skillnaden mellan en smart enhet och en traditionell version att den smarta enheten har en radio. Denna radiofunktion ger inte enheterna intelligens i sig, utan används för kommunikation. Det kan verka som att enheterna interagerar direkt med din mobil eller surfplatta, men oftast är det inte fallet. Även vid direktkommunikation, som med Bluetooth, är detta sällan hela historien. De flesta smarta enheter interagerar via en mellanhand, den centrala styrenheten i ditt smarta hem.
Ett smart hem behöver en central styrenhet, ibland flera
Du är säkert medveten om att när du talar till dina Echo- eller Google Home-enheter, överförs din röst till Amazons eller Googles servrar för tolkning. Utan denna process skulle röstassistenterna inte förstå dig. Samma princip gäller för de flesta, om inte alla, smarta enheter. Videon från din smarta dörrklocka passerar genom tillverkarens servrar innan den når din telefon. När du stänger av lamporna via Philips Hue-appen, går signalen från din mobil via din trådlösa router till Philips-hubben, som i sin tur kommunicerar med lamporna för att släcka dem.
Dessa servrar eller hubbar kan betraktas som hjärnan i ditt smarta hem. Det är här den egentliga intelligensen finns, inte i själva enheterna eller i apparna och fjärrkontrollerna du använder för att interagera med dem. Servrarna och hubbarna möjliggör också mer än bara av och på-funktioner. De möjliggör rutiner, ansiktsigenkänning, automatiseringar och röststyrning.
Det är viktigt att veta att ditt smarta hem kan ha flera centrala styrenheter. Din Google Home ansluter till Googles servrar, dina Philips Hue-lampor till en Philips-hubb, Lutron till sin hubb och så vidare.
Vissa tillverkare designar enheter för att fungera med universella hubbar, som Z-wave-enheter som kan anslutas till SmartThings eller Hubitat-hubbar. Men även då kan det vara nödvändigt att inkludera andra företags servrar och hubbar för att alla enheter ska kunna kommunicera med varandra. Philips Hue-lampor kan till exempel fungera med en SmartThings-hubb, men de använder fortfarande Philips egen hubb.
Fler styrenheter ger fler enheter, komplikationer och eventuell fördröjning
Att veta att dina smarta enheter kommunicerar via en mellanhand är viktigt eftersom smarta hem fungerar bäst när alla delar samarbetar. Om du föredrar att röststyra ditt hem, men dina lampor inte är kompatibla med Alexa, är de inte särskilt smarta. Tillverkare är medvetna om detta och arbetar ofta för att göra sina produkter kompatibla med så många tjänster som möjligt. Så om du har valt ett visst märke för glödlampor och vill lägga till rörelsesensorer, är det viktigt att kontrollera att dessa fungerar tillsammans. Det är också viktigt att vara uppmärksam på hur de samverkar.
Varje extra ”hjärna” i systemet ökar risken för fel och fördröjning. Om du skapar en rutin som tänder lamporna när du kommer hem och låser upp dörren, och ditt smarta lås fungerar via Wi-Fi medan dina lampor kommunicerar via Z-wave, måste informationen om att du är hemma resa från låset till din router, till det smarta låsets molntjänst, tillbaka till routern, till din hubb och sedan till dina lampor. Under denna process kommer molntjänsten och hubben att behandla informationen och utföra de nödvändiga åtgärderna.
Dessa extra resor ökar risken för fördröjning, vilket kan vara subtilt eller tydligt beroende på internetanslutningens hastighet, de berörda enheterna, servrarna och hubbarna. Ett helt lokalt styrt system, med Z-wave och en molnfri hubb som Hubitat eller HomeSeer, kommer nästan alltid att reagera snabbare än ett molnbaserat system. Att avstå från molntjänster kan dock begränsa antalet kompatibla enheter och utesluta röststyrning som förlitar sig på molnservrar.
Förutom felaktig dataöverföring, är ett annat problem med system som har många ”hjärnor” att en tillverkare kan gå i konkurs eller ändra sina tjänster. Din hubb kan sluta fungera eller tjänsten du använder (som Nest) kan stängas av helt, vilket kan leda till att hela ditt smarta hem slutar fungera.
Välj enheter med eftertanke
Detta betyder inte att ditt smarta hem inte kan fungera med en blandning av olika radiotyper och tillverkare. Ibland är det bäst att avvika från det man redan har. Det finns inga Ecobee-glödlampor, men det hindrar inte att du använder andra smarta glödlampor tillsammans med din Ecobee-termostat.
Ju mindre datatrafik du måste skicka genom olika hubbar och servrar, desto bättre fungerar ditt smarta hem. När det inte kan undvikas, försök att utse en ”dominant” styrenhet, oavsett om det är en smart home-hub eller en röstassistent. Genom att ge kontrollen till en tjänst minskar du åtminstone antalet appbyten när du skapar rutiner, automatiseringar och grundläggande styrfunktioner.
Ditt bästa sätt att behålla kontrollen över hur dina smarta enheter fungerar tillsammans är att börja med en god förståelse för hur de interagerar och vad som styr dessa interaktioner.