Den nya specifikationen för USB, kallad USB4, har slutförts, vilket innebär att det snart är dags att uppgradera från USB 3.2 Gen 2×2 till USB4 Gen 3×2. Det är dock viktigt att vara uppmärksam – USB4 Gen 2×2 erbjuder inte snabbare överföringshastigheter jämfört med den tidigare generationen. Välkommen till den ibland snåriga USB-världen!
Det är inte bara namngivningen som skapar förvirring. USB-kablar kan se identiska ut på utsidan, men skilja sig markant i sin interna konstruktion. En dålig kabel kan till och med riskera att skada din utrustning.
USB4: Namngivningen fortsätter att vara rörig
Förr var USB-namnen enkla. Vem minns inte USB 2.0 och USB 3.0? Det var enklare tider. Men med introduktionen av USB 3.1 och 3.2 började saker och ting bli mer komplexa. Nu, med USB4, blir det ännu krångligare – och ja, det kallas faktiskt USB4, inte USB 4.0.
Enligt USB Implementers Forum, den organisation som ansvarar för standarden, ska USB4 kunna erbjuda hastigheter ”upp till 40 Gbps”. Men det finns olika nivåer av hastigheter. En insatt ingenjör förklarade problemet för TechRepublic:
”När specifikationerna väl släpps kommer förvirringen att eskalera,” menade källan. ”Det kommer att finnas USB4, men det är viktigt att förstå vad ’USB4’ egentligen betyder, eftersom det finns olika prestandaklasser. USB4 måste som minimum vara Gen 2×2, vilket ger 10 Gbps x 2, alltså 20 Gbps. Det kommer även att finnas USB4 Gen 3×2, med 20 Gbps per anslutningsbana. Detta ger 20 x 2, vilket motsvarar 40 Gbps.”
Det hela är ganska komplicerat. USB 3.0 existerar inte längre – det har retroaktivt bytt namn till ”USB 3.1 Gen 1” och sedan till ”USB 3.2 Gen 1”. Det som skulle ha kallats USB 3.1 fick namnet ”USB 3.1 Gen 2” och senare ”USB 3.2 Gen 2”. Nästa version, som logiskt borde ha varit USB 3.2, fick namnet ”USB 3.2 Gen 2×2”, vilket bröt mönstret.
Vi har tidigare gått igenom vad dessa USB ”Gens” egentligen innebär och hur de relaterar till termen ”SuperSpeed USB”. Det är absurt komplicerat och svårt att hålla reda på, särskilt när USB-IF fortsätter att döpa om tidigare standardversioner.
Inte alla USB-kablar är likadana
Om du vill utnyttja de utlovade 40 Gbps-hastigheterna måste du skaffa en kabel som är certifierad för just detta. Det fungerar inte med vilken gammal kabel som helst. Certifieringen är dock inte obligatorisk. Vissa icke-certifierade kablar kan också fungera korrekt, medan vissa tillverkare helt enkelt inte bryr sig om att certifiera sina produkter.
Dataöverföringshastigheter är inte heller det enda som kan skilja sig. Inte alla kablar klarar av att leverera samma mängd ström. Olika kablar laddar enheter i varierande hastigheter. En kabel med hög dataöverföringshastighet behöver inte nödvändigtvis ha hög laddningshastighet, och vice versa.
Kabelsituationen blir alltmer komplicerad. Även om vi har standardiserat på den praktiska USB-C-kontakten, som kan anslutas oavsett vilket håll den vänds, har resten av kabelns specifikationer blivit mindre standardiserade och mer oförutsägbara.
En kabel som ser modern ut på utsidan behöver inte vara det på insidan. Många USB-C-kablar på marknaden använder faktiskt bara USB 2.0-teknik internt. De är främst avsedda för laddning och inte för snabba dataöverföringar. Vissa kablar har stöd för ”alternativa lägen”, som Thunderbolt 3. Detta är ett samarbete mellan Intel och Apple som ger 40 Gbps hastighet. Men dessa hastigheter är endast tillgängliga för enheter med Thunderbolt 3-stöd, och du behöver en kompatibel kabel.
USB4 förenklar en del genom att eliminera behovet av Thunderbolt 3 och erbjuda 40 Gbps hastigheter – men även här gäller att det krävs både kompatibla enheter och en lämplig kabel.
Andra alternativa lägen som HDMI och MHL finns också. Alla USB-kablar är inte skapade lika.
Risken med dåliga USB-C-kablar
Ända sedan USB-C introducerades har det funnits dåliga kablar på marknaden. Vissa USB Type-C-kablar kan i värsta fall skada din enhet när du ansluter den till en dator eller laddare. Själva USB-C-kabeln ska vara designad för att skydda enheten från att dra för mycket ström från laddaren.
Tyvärr har många kabeltillverkare struntat i att konstruera sina kablar ordentligt. Vissa kablar kan leda till att enheter drar för mycket ström när de ansluts till en laddare med en traditionell USB-A-port. Till och med den officiella laddningskabeln som medföljde vissa Oppo OnePlus-smartphones visade sig vara felaktig. Den fungerade bra med Oppos egen telefon, men kunde skada andra enheter.
Det är viktigt att vara noggrann när du köper en laddningskabel. Tack vare USB-IF:s certifieringsprocess ska det bli lättare att hitta bra kablar. Leta efter certifieringsmärket, men kom ihåg att inte alla kablar är certifierade. Det finns många icke-certifierade kablar som kan fungera utmärkt.
Vi rekommenderar AmazonBasics-kablar, som är prisvärda, USB-IF-certifierade och tydligt märkta med sina prestanda. Även deras namn, som ”AmazonBasics USB Type-C till USB-A Male 3.1 Gen2”, påminner oss om hur komplicerat USB-systemet faktiskt är.
Apples Lightning-kabel: Enklare men proprietär
Apple fortsätter att använda sin Lightning-port i sina iPhones. Den har liknande storlek som USB-C, men är proprietär. Apple tillverkar sina egna Lightning-kablar, men andra tillverkare får också göra dem. Det finns en avgörande skillnad: kablarna måste certifieras av Apple och innehålla ett specifikt hårdvaruchip för att fungera. Till skillnad från USB kan inte tillverkare sälja undermåliga Lightning-kablar som bara ”verkar” fungera. Apple har vetorätt genom sitt MFi-certifieringssystem.
Dessutom finns det bara en typ av Lightning-kabel. Det finns inga olika ”lägen” eller förvirrande generationer som ”Lightning 3.2 Gen 2×2” eller ”Lightning4”.
Resten av branschen må sucka, men Apple har gjort saker enklare och mindre förvirrande genom att hålla fast vid sin Lightning-kabel. USB-standarden blir tekniskt sett bättre, men kablarna blir bara mer komplicerade och förvirrande för varje ny generation. Det är synd att USB-IF inte utnyttjade USB4 som en möjlighet att förenkla saker.