Ämnet ”mikrotransaktioner” är ett kontroversiellt ämne bland spelare. De är allt som du måste betala pengar för i ett videospel. Här är anledningen till att spelare har problem med dem.
Innehållsförteckning
Vad är en mikrotransaktion?
När videospel först började släppas var det en ganska enkel process att köpa dem. Du går in i en teknik- eller spelbutik, köper ett spel till din konsol eller dator och sätter sedan in det när du kommer hem.
Med internets framväxt, särskilt höghastighetsbredband och WiFi-anslutningar, kom försäljningen av onlinespel. Nu behöver du inte lämna ditt hus för att köpa spel. Du kan köpa titlarna i digitala butiker som Steam, Playstation Network, Nintendo eShop och till och med mobilplattformar som App Store och Google Play Store. Spelfilerna laddas sedan ner direkt till din enhet och du kan spela spelet direkt.
Men uppkomsten av detaljhandeln med digitala spel introducerade också köp i spel eller mikrotransaktioner. De är allt du kan köpa inuti ett spel, till exempel föremål, kostymer, uppgraderingar, premiumfunktioner och mer. Mikrotransaktioner har inkluderats i många nyligen släppta spel, från gratis mobilappar till storsäljande titlar från betydande utvecklingsstudior. Deras användning är omtvistad och är ofta en viktig diskussionspunkt i spelgemenskapen.
Mikrotransaktioner kan staplas upp
Mikrotransaktioner är ofta inbakade i spel tillsammans med objektdroppar som använder en slumptalsgenerator. Det innebär att få en låda eller förpackning med en vara eller flera föremål i den. Medan de flesta spel har sätt att få dessa gratis, erbjuder de också möjligheten att köpa en låda med kontanter.
Det finns en hel undergenre av videospel centrerad kring dessa slumpmässiga loot boxes som kallas ”gacha-spel”, som vanligtvis är gratis mobilspel. De är baserade på ett japanskt automatformat där du anger kontanter eller polletter och får en slumpmässig leksak inuti en kapsel i gengäld.
Eftersom gacha-spel aktivt uppmuntrar dig att köpa mer, kan folk spendera tusentals dollar på en viss titel. Människor som spenderar enorma summor pengar på mikrotransaktioner kallas ”valar”. Många av dessa spel har jämförts med spelautomater, förutom att de inte betalar ut pengar.
Vanligt bland vissa spelare är också tron att om du betalar $60 för ett premiumspel är det girigt att behöva betala ytterligare pengar för att låsa upp innehåll i spelet som redan är programmerat i spelet. Många sportspel använder denna modell. Både NBA 2k och FIFA-serien har lägen som tillåter spelare att samla samlarkort för att låsa upp innehåll i spelet. Dessa samlarkort är i slumpmässiga förpackningar som kostar spelarna en viss summa var.
Mikrotransaktioner ändra spelmekanik
En annan fråga är att mikrotransaktioner tenderar att förändra spelmekaniken i grunden. Många spel är speciellt byggda för att uppmuntra människor att köpa mikrotransaktioner. För gratistitlar gör de detta genom att begränsa antalet gånger du kan spela under en viss period eller alltid visa dig annonser.
Många mobilappar använder också mörka mönster, som är gränssnitt utformade för att manipulera användare att utföra oavsiktliga handlingar. Detta kan vara så enkelt som var en knapp är placerad eller hur objekt på skärmen är färglagda.
Denna förändring i mekaniken gäller även för stora titlar. Många spel bromsar avsevärt utvecklingen, ökar sällsyntheten hos vissa föremål eller skär av vissa områden, såvida du inte betalar för speciella föremål eller förstärkningar. Detta är mycket vanligt i massivt multiplayer onlinespel eller MMOs.
Ett färskt exempel är Bethesda Game Studios Fallout 76. Det här spelet led av många tekniska problem vid lanseringen, men ett av de viktigaste problemen som folk hade med spelet var mikrotransaktionernas framträdande plats. Många föremål i spelet såldes för löjligt höga priser i deras Atom-butik, med Eurogamer noterar att en rent kosmetisk jultomtens outfit såldes för $20. De sålde också föremål som gav fördelar i spelet för användare som köpte dem.
Spel som använder mikrotransaktioner som erbjuder en spelfördel kallas ofta ”betala för att vinna” av spelare. Istället för att alla spelare är på lika spelplan får spelare som spenderar pengar bättre utrustning och förmågor, vilket gör att vissa spel handlar mer om vem som betalade mest pengar snarare än vem som spelade bäst.
Det finns en gråzon. Ett spel kan erbjuda spelfördelar för personer som lägger 10 timmar på att höja sin karaktär, men låter vissa spelare betala pengar för att hoppa över den 10 timmar långa utjämningsprocessen. Det låter fortfarande tillgängligt – men tänk om utjämningsprocessen istället tog 1000 timmar om du inte lägger ner lite pengar för att hoppa över den?
Inte alla mikrotransaktioner är ”betala för att vinna”
Men för att inte säga att alla mikrotransaktioner är dåliga och ogillas av spelare. Vissa mikrotransaktioner påverkar inte spelet och är inte ”betala för att vinna”.
Ett exempel på ett bra mikrotransaktionsformat är den otroligt populära Battle Royale-titeln Fortnite. Spelet är helt gratis på alla plattformar, vilket är anledningen till att det är tillgängligt för människor i alla åldrar. Alla dess pengar tjänas via rent kosmetiska mikrotransaktioner. Det betyder att spelare inte kan betala för att ha en fördel i spelet; de kan bara betala för kostymer, danser och andra saker som ändrar utseendet på deras avatar. Alla är på lika villkor, och människor kan inte få en spelfördel genom att spendera pengar.
Några andra onlinespel, som Dota 2, Counter-Strike: GO och Overwatch, har också mikrotransaktionsmodeller som inte är lika föraktade av många spelare. Alla dessa spel säljer bara kosmetiska föremål, vilket innebär att det inte finns några fördelar för spelare som har råd att betala mer.