Utforska MERN, MEAN och MEVN

JavaScript: Från Front-end till Full-stack

Sedan JavaScript introducerades 1995, har dess främsta roll varit som ett programmeringsspråk för klient-sidan (front-end). I dess tidiga skeden var ryktet om begränsad prestanda utbrett. Men under åren har omfattande satsningar i tid, kapital och ansträngning gjorts för att förbättra språket.

Dessa investeringar har resulterat i en mängd populära bibliotek och ramverk som nyttjar språket. Några framstående exempel inkluderar jQuery, React, AngularJS, Vue och Node.js.

Vad innebär Full Stack JavaScript?

Full stack JavaScript innebär att man använder JavaScript både på klient- och serversidan av en applikation. JavaScript är mest känt för sina front-end-bibliotek och ramverk, men med Node.js har det nu även ett starkt fotfäste på back-end.

Även om Node.js inte var det första försöket att använda JavaScript för serverutveckling, har det visat sig vara det mest framgångsrika. Idag är JavaScript på serversidan nästan synonymt med Node.js, och JavaScript har etablerat sig som ett full-stack-språk med tre populära stackar.

MERN-stacken

MERN-stacken, bestående av fyra centrala teknologier, är utan tvekan den mest använda. På front-end av dessa applikationer hittar vi React, ett välkänt JavaScript-bibliotek skapat av Facebook. Dess popularitet grundar sig bland annat i dess flexibilitet, prestandaoptimering och snabba adaption bland stora teknikföretag.

De övriga tre komponenterna i denna stack är Node.js, Express och MongoDB, som tillsammans utgör back-end för MERN-stacken.

Node.js (även benämnt NodeJS) är mer än bara ett ramverk; det är en asynkron JavaScript-körmiljö som körs på en applikations serversida för att hantera specifika processer. Utvecklarna bakom Node.js lägger stor vikt vid programvarans icke-blockerande I/O-operationer. Denna egenskap ger Node.js en fördel gentemot vissa konkurrenter, då utvecklare kan skapa applikationer utan att behöva oroa sig för dödlägen.

En annan viktig egenskap hos Node.js är att det är händelsestyrt. Detta innebär att det använder en händelseloop som en del av runtime-strukturen, snarare än som ett bibliotek. Denna händelseloop är avgörande för Node.js förmåga att utföra icke-blockerande I/O-operationer.

Express (även kallat Express.js) är ett ramverk för Node.js som möjliggör för Node.js att utföra specifika uppgifter. Express spelar bland annat en viktig roll i hur Node.js hanterar routing i en applikation, genom att förenkla processen. I de flesta Node.js-applikationer hanterar Express alla HTTP-förfrågningar.

MongoDB är ett databashanteringssystem som tillhör NoSQL-kategorin. Liksom Node.js, har MongoDB varit en pionjär inom sitt område och länge varit synonymt med NoSQL-databaser. Utvecklare uppskattar MongoDB för dess användarvänlighet och mindre strikta struktur jämfört med SQL-motsvarigheter.

MEAN-stacken

Det som skiljer MEAN-stacken från MERN-stacken är tekniken på front-end, vilket i MEAN-stacken är Angular. Angular har en komplex historia. Den första versionen av Angular (AngularJS) var enbart byggd med JavaScript. Men den Angular som vi känner till idag är en webbutvecklingsplattform som använder TypeScript (som är ett superset av JavaScript).

Angular är ett komponentbaserat ramverk som ger inbyggt stöd för viktiga webbutvecklingsmekanismer, såsom routing. Dessutom fungerar Angular som en utvecklingsplattform och erbjuder avancerade funktioner som man vanligtvis skulle behöva hämta från externa bibliotek eller ramverk. Ett sådant exempel är Angulars verktyg för internationalisering.

Internationaliseringsverktyget underlättar lokalisering genom att extrahera text för översättning till olika språk. Det här verktyget hanterar flera översättningar och låter dig även formatera data utifrån applikationens användares geografiska plats. På back-end i MEAN-stacken återfinns Node.js, Express och MongoDB.

MEVN-stacken

Även om MEVN-stacken är den minst populära av de tre stora JavaScript-stackarna, har den fortfarande en stark community. MEVN-stacken består av Node.js, Express, MongoDB och Vue.

Vue (även känt som Vue.js) är ett JavaScript-ramverk. I likhet med React och Angular använder Vue en komponentbaserad modell som gör det möjligt att utveckla både enkla och komplexa användargränssnitt för applikationer. Detta ramverk har två grundläggande funktioner: deklarativ rendering och reaktivitet.

Vue-ramverket uppnår deklarativ rendering genom att man kan beskriva ett användargränssnitts utdata med hjälp av ett JavaScript-tillstånd. JavaScript-tillståndet spelar också en avgörande roll i ramverkets förmåga till reaktivitet, då det möjliggör uppdatering av Document Object Model (DOM) när förändringar sker.

MERN vs. MEAN vs. MEVN

Jämförelsen mellan de tre stora JavaScript-stackarna handlar i huvudsak om de tre teknikerna på front-end. Därför utvärderas stackarna nedan utifrån React, Angular och Vue.

	MERN	MEAN	MEVN
Inlärningskurva	React har en relativt smidig inlärningskurva.	Angular har en brantare inlärningskurva på grund av dess omfattande funktionalitet och användning av TypeScript.	Vue anses vara mer nybörjarvänligt jämfört med React då det använder en mallsyntax som liknar HTML, medan React använder JavaScript XML (JSX).
Ekosystem	React använder Redux-biblioteket för tillståndshantering. React Router för routing. Bibliotek som Material-UI och Bootstrap för komponentdesign. Jest, Mocha och Chai är vanliga testverktyg.	Angular använder NgRx-biblioteket för tillståndshantering. Angular har en inbyggd router. Angular Material för komponentdesign. Har inbyggda testverktyg. Erbjuder inbyggd rendering på serversidan.	Vue använder Pinia-biblioteket för tillståndshantering. Vue Router för routing. Komponentbibliotek som Vuetify och Element UI för komponentdesign. Vue har inbyggda testverktyg. Stöder rendering på serversidan.
Licens och Gemenskap	React har en MIT-licens. React har en stor gemenskap och ett omfattande utbud av tredjepartsbibliotek, som Redux, för att utveckla högkvalitativa applikationer.	Angular har en MIT-licens. Angular har också en stark community och de flesta av dess resurser är inbyggda.	Vue har en MIT-licens. Vue har en växande gemenskap och många av dess resurser är inbyggda.
Flexibilitet	React är mycket flexibelt när det gäller projektstruktur och återanvändning av komponenter.	Angular har en mer bestämd struktur på grund av dess många inbyggda funktioner och konventioner.	Vue hamnar någonstans mellan React och Angular och erbjuder en hög grad av flexibilitet samtidigt som den också ger sina egna konventioner där det behövs.
Säkerhet	React har inga inbyggda säkerhetsfunktioner.	Angular har en inbyggd säkerhetsfunktion som hjälper till att förhindra cross-site scripting (XSS) attacker.	Vue har också en inbyggd säkerhetsfunktion som hjälper till att förhindra XSS-attacker.
Återgivningsprestanda	React använder en virtuell DOM (VDOM), som är en kopia av den faktiska DOM. När applikationens tillstånd ändras skapar React en virtuell representation i VDOM, som sedan uppdaterar den faktiska DOM i en process som kallas avstämning. Detta minimerar mängden faktiska DOM-manipulationer (vilket är en resurskrävande process).	Angular använder en mekanism för att upptäcka ändringar som övervakar applikationens tillstånd och uppdaterar DOM när den upptäcker förändringar.	Vue kombinerar Reacts virtuella DOM med sitt eget reaktivitetssystem, vilket ger Vue det bästa av två världar när det kommer till rendering.
Tillgänglighet	React erbjuder inte inbyggt stöd för tillgänglighet.	Angular har flera verktyg och funktioner som stödjer tillgänglighet.	Vue erbjuder inte inbyggt stöd för tillgänglighet.

Fördelar med Full Stack JavaScript

En klar fördel med full-stack JavaScript är att det minskar inlärningskurvan för utvecklare som väljer att använda det för full-stack-utveckling. JavaScript är i grunden asynkront, vilket möjliggör utveckling av mer skalbara applikationer. Prestandamässigt tillhör JavaScript-runtime (särskilt Node.js) den absoluta toppen, vilket ger en imponerande server-side bearbetning.

En viktig nackdel med full-stack JavaScript är att även om JavaScript på serversidan fungerar bra i både I/O-relaterade och händelsedrivna processer, är det inte optimalt för CPU-intensiva uppgifter, särskilt när mer kraftfulla språk som Python och Java finns tillgängliga.