I vår samtid, där sociala medier ofta betraktas som ett måste, är det viktigt att komma ihåg att vi faktiskt inte behöver vara aktiva på dessa plattformar, trots det tryck samhället ibland utövar. Jag har själv levt utan sociala medier i ungefär ett decennium, och det har varit en helt positiv upplevelse. Jag vill dela med mig av mina insikter om att välja bort dessa nätverk och hur det har gynnat mitt liv på många sätt.
Motiveringarna bakom mitt beslut att radera mina konton
Mycket av den kunskap vi har idag om hur sociala medier påverkar vår psykiska hälsa och samhället i stort, var faktiskt något jag insåg redan för tio år sedan. Jag upplevde detta på ett mycket personligt plan.
Nedslående jämförelser
Jag kunde inleda en dag i perfekt harmoni, men så snart jag loggade in på Facebook och såg vad andra gjorde, kunde jag plötsligt känna mig ledsen. Min lugna morgon med en bok kändes plötsligt trivial och otillräcklig.
Det märkliga är att jag älskar att läsa, och om man skulle fråga mig vad jag anser vara ett bra liv, skulle svaret innehålla mycket läsning. Ändå lyckades en snabbkoll på sociala medier göra mig nedstämd över att ägna mig åt något jag älskar.
Jag kunde vara ute med vänner, upptäcka nya platser och ha kul, men det räckte inte för att dämpa känslorna av avundsjuka som uppstod från att jämföra mig med andra. En snabb titt på flödet kunde visa att någon annan befann sig på en ännu mer exotisk plats. Det var en ekvation utan vinst.
Förolämpningar och meningsskiljaktigheter
Som webbskribent hade jag ett visst professionellt intresse av att vara närvarande på sociala medier. Jag fick till och med ett uppdrag via Twitter. Men jag upplevde att själva handlingen att marknadsföra mig själv online var stressande. Jag spenderade oändligt med tid på att fundera över vad jag skulle formulera i 140 tecken. Insatsen kändes hög då vem som helst i världen, när som helst, kunde skriva något elakt som svar på det jag hade sagt.
Jag blev också utmattad av att hamna i gräl med gamla vänner från skolan, som jag antagligen hade tappat kontakten med ändå om vi inte hade varit vänner på Facebook. Hela veckor kunde förstöras av meningslösa diskussioner om våra åsikter, politik eller vad som helst. Dessa bråk sårade mer än kommentarer från okända, då personerna på andra sidan, åtminstone en gång i tiden, kände mig. Även om vi hade glidit ifrån varandra, hade det inte alltid varit så.
Ett lugnare sinne
Bildkälla: Bertel King / www
Jag kände en omedelbar skillnad när jag raderade mina konton på Facebook och Twitter. Utan Twitter kunde jag, i stället för att fundera på hur jag skulle marknadsföra mitt arbete, istället fokusera på själva arbetet.
Det har fungerat otroligt bra för mig. Jag är inte en oberoende innehållsskapare. På de plattformar jag skriver för är det någon annans uppgift att marknadsföra det vi skapar. Jag lägger min energi på att se till att de har material som är värt att lyfta fram. Jag är inte den enda skribenten som, åtminstone, har upplevt en ökad produktivitet genom att inte ha några sociala medieappar på telefonen.
Utan Facebook har jag mist kontakten med vissa personer från skoltiden, men det är inget jag saknar. En del av att leva ett rikt liv är att kunna släppa det som varit, växa och utvecklas bortom de personer vi var innan vi blev vuxna.
En del av det som gör familjerelationer komplexa är just jämförelsen mellan vem vi är idag och vem vi var under ungdomen. En del av det som gör vänskap så värdefullt är att våra vänner känner oss och tycker om oss för dem vi är i nuet.
Jag känner mindre avundsjuka gentemot andra nu. När jag vaknar och går ut i trädgården, ser jag inget flöde som talar om för mig att någon annan har en ännu vackrare trädgård. När jag köper en bil, matas jag inte direkt med information om att någon jag känner har köpt den jag själv skulle ha valt, om jag hade haft råd. När jag bestämmer mig för att jag är nöjd med min garderob, konfronteras jag inte med de mest glamorösa människor jag känner, som visar mig hur min stil fortfarande kan bli bättre.
Jag känner mig inte oinformerad
Bildkälla: Bertel King/ www
FOMO, rädslan att missa något, är en stor anledning till att många stannar kvar på sociala medier. Många får sina nyheter och upptäcker evenemang där. Ja, om man raderar sina sociala mediekonton kommer man att missa en del information som bara dyker upp där. Men det omvända gäller också.
Genom att prioritera sociala medier riskerar man att missa alternativa sätt att ta reda på vad som händer i världen. Tiden som tillbringas med att skrolla genom ett socialt medieflöde är tid som inte används till att läsa en kvalitativ tidning. Att se vad grannarna gör online kan göra att man känner sig tillräckligt uppkopplad så att man inte känner behovet att besöka det lokala biblioteket för att ta reda på vilka evenemang som pågår bara några minuter bort. Sociala medier kan göra det svårt att skilja gruppmentalitet och uppfattad sanning från den faktiska verkligheten.
I stället för att få mina nyheter från sociala mediekonton, prenumererar jag på nyhetsbrev. Dessutom lever vi i poddarnas guldålder. Allt du skulle ha upplevt via dina egna sociala mediekonton kan du få reda på genom att lyssna på nyhetspoddar. Med tanke på hur det verkar som att X är på nedgång, kan man hävda att de gör oss en tjänst.
Ett aktivt socialt liv
Bildkälla: Bertel King / www
Mitt sociala liv är nu rikare än någonsin tidigare. Jag har en vänkrets som jag träffar regelbundet varannan vecka för att spela brädspel. Jag umgås ibland med andra vänner på vandringar eller kajakturer. Jag har vänner som jag mediterar med, och har tillbringat hundratals timmar i meditation. Jag har tränat karate i många år, med människor som känns som en andra familj.
Jag har inte hittat dessa grupper via sociala medier. Många vänner har jag lärt känna genom gemensamma bekanta. Andra vänner har jag träffat genom att ge mig ut i världen och delta i aktiviteter jag gillar, och jag är glad över att träffa likasinnade.
Jag är förälder. Jag har en fru och barn. Jag har föräldrar som jag har en god relation med. Livet är bra. Jag är glad att jag kan fokusera på detta utan att känna mig tvingad att lägga upp det online, bara för att sedan känna mig besviken över att min sociala medieprofil kanske bara har några hundra följare eller att jag inte får tillräckligt med likes och delningar. Jag vet att det finns människor med tusentals följare vars sociala liv i verkligheten är betydligt mindre rikt än mitt.
Min karriär har inte lidit
Du läser dessa ord. Jag fortsätter att skriva dem. Jag har inte förlorat mitt jobb sedan jag tog bort mina konton. Även om det är sant att en närvaro på sociala medier kan underlätta för jobberbjudanden, talar kvaliteten i det man gör för sig själv, och djupare relationer betyder fortfarande mer. I vilket fall som helst är det bara en liten minoritet som får jobb via sociala medier.
Sociala medieplattformar är just det, medieplattformar. De är ett sätt att visa upp sina alster för andra. De är platser som har stor betydelse för influencers och konstnärer. Professionell användning är kanske den typ av användning av sociala medier som ger mest mening.
Men man måste ändå väga fördelarna mot de negativa effekterna på den psykiska hälsan. Om man är för deprimerad för att uppskatta sitt konstverk eller göra sitt jobb, om ångesten från att skrolla försämrar hälsan, är det värt att ta ett steg tillbaka och hitta andra sätt att vara. Jag förnekar inte att det förmodligen finns möjligheter jag har missat, men jag är också nöjd med mitt liv som det är.
Att göra en stor förändring innebär både för- och nackdelar. Sociala medier har absolut sina fördelar, men många av oss har sett de negativa effekterna sociala medier har haft på våra barndomar, familjer och samhällen; och beslutet att fördelarna helt enkelt inte uppväger nackdelarna är ganska vanligt. Vi vill inte heller att våra ord ska användas för att träna plattformarnas AI. Även om man inte väljer att helt avstå, kan man vinna mycket på att begränsa sitt användande av sociala medieplattformar.