Den växande gig-ekonomin: En närmare titt
Uttrycket ”gig-ekonomi” har blivit alltmer frekvent i både nyhetsrapportering och vardagliga diskussioner. Det syftar på den ökande trenden med uppdragsbaserade anställningar, eller ”gig”, som avviker från traditionella anställningsformer. Exempel på detta är samåkning, matleveranser, hundrastning och frilansskrivande.
En omvandling mot uppdragsbaserat arbete
Gig-ekonomin karaktäriseras av en markant ökning av självständiga eller kontraktsbaserade arbetsformer, enligt forskning. Enligt en studie utgör kontraktsjobb en femtedel av alla jobb i USA, och det spekuleras i att hälften av den amerikanska arbetskraften kan komma att syssla med kontrakts- eller frilansarbete inom det närmaste decenniet.
Men vad definierar en oberoende entreprenör? Tänk på yrkesgrupper som byggnadsarbetare, webbdesigners, frilansskribenter eller förare för Uber. Dessa arbetstagare är inte juridiskt definierade som ”anställda”. De arbetar istället under kontrakt eller driver sin verksamhet som självständiga aktörer.
För en del har denna expansion av kontraktsarbete inte kommit som någon överraskning. De senaste åren har präglats av en återhämtning efter en ekonomisk nedgång, vilket har lett till en större arbetsstyrka jämfört med tidigare. Dessutom har internet haft en avgörande roll. Det har underlättat sökandet efter kontraktsbaserade möjligheter (särskilt kortsiktiga uppdrag), och den växande efterfrågan på digitalt innehåll, som exempelvis YouTube-videos, har skapat ett ökat behov av skribenter, kreatörer, webbdesigners och programmerare.
Internets inflytande sträcker sig emellertid bortom områden som skrivande och hantverk. Det har även påverkat traditionella låglöneyrken med lägre inträdeskrav, som bud- och taxitjänster.
Det är just detta som definierar gig-ekonomin: framväxten av företag som Uber, Lyft, BiteSquad och Instacart som använder sig av entreprenörer för att transportera människor, leverera mat och dagligvaror. Dessa företag har revolutionerat låglönebranschen, och detta är en stor anledning till att ämnet är så omtalat. De ger oss även en antydan om hur gig-ekonomin kan forma framtidens arbetsmarknad, förutsatt att andra sektorer övergår till mer kontraktsbaserade anställningar.
Gig-ekonomin: En räddningsplanka för många
Kontraktsarbete har sina fördelar. Det ger en möjlighet att styra sin egen tid, anpassa arbetet efter sitt schema eller utveckla ett företag baserat på ens egen kompetens. Man kan även använda kontraktsjobb som en extra inkomstkälla under ekonomiskt ansträngda perioder eller när man studerar.
Vissa (men inte alla) av dessa fördelar finns även inom företag som Uber eller Instacart, vilket har bidragit till att utöka den amerikanska arbetskraften och ge ekonomisk trygghet för vissa familjer.
Gigs som att köra för Uber är gynnsamt för de som har svårt att hitta traditionella heltidsanställningar på grund av bristande erfarenhet, utbildning eller funktionshinder. Det är även ett attraktivt alternativ för de som vill ha ett flexibelt extrajobb eller en tillfällig heltidssysselsättning, eftersom man kan arbeta så mycket eller lite man önskar.
Detta är en av de främsta orsakerna till att gig-ekonomin är så pass diskuterad. Kontraktsarbete med låga inträdeskrav hjälper familjer med låg inkomst och har bidragit till att utöka arbetskraften på ett sätt som traditionella anställningar inte kan.
Gig-ekonomins baksidor
Trots att gig-ekonomin är till nytta för många, har den kritiserats för sina brister.
En av de främsta styrkorna hos Uber, Lyft och Instacart är den flexibilitet och de låga inträdeskraven. Samtidigt kan detta också betraktas som en svaghet. Oberoende entreprenörer åtnjuter inte samma rättigheter som anställda. Detta innebär att de 15,8 miljoner amerikaner som arbetar heltid i ”gig” inte har rätt till en federal minimilön eller sjukförsäkring via arbetsgivaren. Dessutom står de själva för hela kostnaden för sociala avgifter och Medicare. Lagar som är menade att skydda låginkomsttagare gäller endast för anställningar, inte för gig där man tekniskt sett ”arbetar för sig själv”, även om man bara kör för Uber.
Detta är inte en större nackdel för de som jobbar inom bygg- eller frilansbranschen, där man kan förbättra sina färdigheter och på så vis skapa bättre möjligheter och ökad ekonomisk trygghet. Det kan dock vara en stor nackdel för de som arbetar heltid i ett låglöneyrke som Uber, där det inte finns några möjligheter till avancemang. Det är förståeligt att en del fastnar i dessa jobb och känner sig utnyttjade över tid.
Detta är inte det enda problemet med gig-ekonomin, men det är en vanlig kritik som bidrar till att ”gig-ekonomi” ofta hamnar i nyhetsflödet. Och det finns inga enkla lösningar. Moderna taxi- och leveransföretag är beroende av kontraktsarbete för sin verksamhet, och vissa trivs med att arbeta inom det befintliga systemet.
Sammanfattningsvis används begreppet ”gig-ekonomi” för att beskriva den generella ökningen av kontraktsarbete, med ett särskilt fokus på nya låglöneyrken som att köra för Uber eller handla mat för Instacart. Dessa nya arbeten (och gig-ekonomin i sin helhet) hyllas ofta som en ekonomisk livlina, men kritiseras också regelbundet för att vara exploaterande.