En snabbguide till HTTP-statuskoder med infografik

By rik

Förstå HTTP-statuskoder

När en webbläsare eller annan klient skickar en förfrågan till en server, svarar servern med en HTTP-statuskod. Denna kod ger information om resultatet av förfrågan.

Det finns fem huvudkategorier av HTTP-statuskoder, var och en representerad av ett numeriskt intervall:

  • Information (1XX)
  • Lyckad (2XX)
  • Omdirigering (3XX)
  • Klientfel (4XX)
  • Serverfel (5XX)

Följande förklarar hur dessa koder genereras av webbservern.

Låt oss nu utforska några vanliga HTTP-statuskoder mer detaljerat.

Lyckade svar

200 – OK: Detta är standardkoden som servern skickar när en förfrågan har lyckats. Det betyder att det begärda innehållet har levererats utan problem.

202 – Accepterad: Servern har mottagit din förfrågan, men den är inte färdigbehandlad ännu.

206 – Delvis innehåll: Servern levererar endast en del av innehållet, ofta när klienten (t.ex. wget) har begärt ett specifikt intervall.

Omdirigeringssvar

301 – Flyttad permanent: Den begärda sidan har flyttats permanent till en ny adress. Detta talar om för sökmotorer att indexera den nya adressen.

302 – Flyttad tillfälligt: Förfrågan besvaras från en annan plats, men endast temporärt. Sökmotorer bör fortfarande indexera den ursprungliga adressen.

305 – Använd proxy: För att komma åt den begärda resursen behöver du använda en specifik proxy.

304 – Ej modifierad: Sidan har inte ändrats sedan den cachelagrades, så servern skickar en cachad version.

Klientfel

400 – Felaktig begäran: Servern förstår inte förfrågan, ofta på grund av felaktig syntax eller ogiltiga tecken i adressen.

401 – Obehörig: Sidan kräver autentisering. Du måste logga in för att få tillgång.

403 – Förbjuden: Du har inte tillstånd att visa resursen. Det kan bero på att sidan är lösenordsskyddad eller att filrättigheterna är felaktiga.

404 – Hittades inte: Den begärda sidan existerar inte på servern.

405 – Metod ej tillåten: Du försöker använda en metod som inte är tillåten för resursen (t.ex. GET på POST-data) eller en inaktiverad metod (t.ex. TRACE).

408 – Begäran avbruten: Servern väntade för länge på en förfrågan och gav upp.

411 – Längd krävs: Din förfrågan anger inte innehållets längd, vilket krävs av den begärda resursen.

Serverfel

500 – Internt serverfel: Ett allmänt fel som uppstår när servern stöter på problem. Serverloggar måste kontrolleras för att felsöka orsaken.

502 – Ogiltig gateway: Servern fungerade som en gateway eller proxy och fick ett felaktigt svar från en uppströms-server (t.ex. Tomcat, WebSphere).

503 – Tjänsten är inte tillgänglig: Servern kan inte hantera förfrågan, ofta på grund av hög belastning eller tekniska problem.

Hoppas den här informationen om HTTP-statuskoder var värdefull. Dela gärna med dina kollegor!

Tyckte du att den här artikeln var informativ? Dela gärna den med andra.